144
»Överste Gerard», sade lady Jane allvarligt, »ni måste giva mig ert hedersord såsom officer och gentleman, att det här inte kommer vidare och att ni således inte nämner något därom till min bror. Lova mig det!»
»Om jag är tvungen.»
»Jag litar på ert ord. Följ nu med till High Combe, så skall jag förklara saken för er under vägen.»
De första orden av hennes förklaring träffade mig som en värjstöt.
»Denne herre», sade hon, »är min man.»
»Er man?»
»Ni måtte väl hava vetat att jag var gift.» Hon tycktes överraskad av min sinnesrörelse.
»Jag visste det icke.»
»Det var lord Dacre. Vi ha varit gifta i två år. Jag behöver inte tala om för er hur han förorättat mig. Jag lämnade honom och sökte en fristad i min brors hus. Ända tills i dag har han låtit mig vara i fred där. Vad som framför allt måste förebyggas är en duell mllan min man och min bror. Det är rysligt att tänka sig något sådant. Därför får lord Rufton icke veta något om vårt tillfälliga sammanträffande i dag.»
»Om min pistol kunde befria er från denna ledsamhet!»
»Nej, nej, därpå är inte att tänka! Kom ihåg ert löfte, överste Gerard. Och inte ett ord på High Combe om vad ni sett!»
Hennes man! Jag hade inbillat mig att hon var
