178
utsikter att lyckas i vårt uppdrag, och att nu de som överlevat katastrofen, misshandlade och förödmjukade, måste avvakta det öde, en brutal fiende ägde att bestämma! Men sådan är krigarens lott, mina vänner: kyssar i dag, hugg och slag i morgon, tokaver i ett palats, dikesvatten i ett eländigt kyffe, pälsverk eller trasor, späckad börs eller tomma fickor, en oupphörlig svängning mellan det bästa och det sämsta — endast hans tapperhet och hans heder äro oföränderliga. De ryska ryttarna sutto av, och mina stackars kamrater befalldes göra detsamma. Det var redan sent, och det var tydligtvis deras avsikt att tillbringa natten i denna by. Det rådde stor munterhet och glädje bland bönderna, när de hörde att vi alla blivit tillfångatagna; de kommo flockvis ut ur sina bostäder med brinnande bloss, och kvinnorna bjödo kosackerna på brännvin och té. Bland andra visade sig den gamle prästen — densamme vi sett på morgonen. Han var nu idel solsken och bar en bricka med varm punsch, vars arom jag ännu erinrar mig. Bakom sin far kom Sofi. Med grämelse såg jag hur hon tog major Sergine i handen och lyckönskade honom till hans seger och de fångar han tagit. Den gamle prästen såg på mig med oförskämd uppsyn och gjorde sårande anmärkningar rörande min person, i det han pekade på mig med sin knotiga och ovårdade hand. Hans vackra dotter såg på mig, men hon sade ingenting, och jag läste ömt medlidande i hennes mörka ögon. Slutligen vände hon sig till major
