VII.
HUR BRIGADGENERALEN UPPTRÄDDE VID WATERLOO
I. Om värdshuset i skogen.
Bland alla de väldiga slag, i vilka jag hade äran draga mitt svärd för kejsaren och för Frankrike, förlorades intet enda. Vid Waterloo var jag visserligen på sätt och vis också med, men jag var urståndsatt att strida, och fienden segrade. Det tillkommer emellertid icke mig att förutsätta något sammanhang mellan dessa båda omständigheter. Ni känner mig alltför väl, mina vänner, för att föreställa er, att jag skulle vilja uppträda med ett dylikt anspråk. Men stundom göra reflexionerna sig själva, och en del gott folk hava dragit för mig smickrande slutsatser av detta förhållande. När allt kommer omkring, gällde det blott att spränga några engelska fyrkanter, och dagen hade varit vår. Om Conflans’ husarer med Etienne Gerard i spetsen inte mäktat åstadkomma detta, så sväva även de mest kompetenta sakkunniga i villfarelse. Men lämnom detta
