bra mycket bättre än jag talar det, och jag uppfattade en hel det av vad de hade att säga.
»Du har väl inte dödat honom, Matteo?»
»Nå, vad skulle det göra då?»
»På min ära får du inte ansvara för det inför domstolen!»
»De ämna ju döda honom, inte sant?»
»Ja, visserligen, men det tillkommer icke dig eller mig att taga ifrån dem det privilegiet.»
»Nej då! Jag har inte dödat honom. Döda människor bitas inte, och hans förbannade tänder höggo mig i tummen, då jag drog säcken över huvudet på honom.»
»Han ligger helt stilla.»
»Drag ut honom, så skall du få se att han är livs levande.»
Tåget, som jag var bunden med, knöts upp, och säcken drogs bort från mitt huvud. Med slutna ögon låg jag kvar på golvet.
»Vid helgonen, Matteo, jag säger dig att du brutit nacken av honom.»
»Visst inte! Han har endast fallit i vanmakt. Så mycket bättre för honom, om han aldrig komme till sans igen.»
Jag kände en hand innanför uniformen.
»Matteo har rätt», sade en röst. »Hans hjärta slår som en hammare. Låt honom ligga. Han kommer snart till sig igen.»
Jag väntade en minut eller så och försökte därefter kasta en förstulen blick genom ögonhåren.
