utanför vars gränser ingen lycka blomstrar för en så hängiven fransman som jag är.
Och samma afton jag berättat för er huru jag tog avsked av min kejsare, säger jag farväl även till er, mina kära vänner, som så tålmodigt lyssnat på en gammal bruten krigares långrandiga historier. Ryssland, Italien, Tyskland, Spanien, Portugal och England — alla dessa land ha vi besökt tillsammans, och ni har genom mina svaga ögon sett en reflex av de stora dagarnas glans och ära, och jag har manat fram för era blickar skuggan av några bland de män, vilkas steg kommo jorden att darra, Vörden dem i era hjärtan och gören era barn förtrogna med deras bild, ty minnet av en stor tid är den dyrbaraste skatt ett folk kan äga. Liksom träden hämta näring ur de blad, de själva fällt, så skola ur dessa döda mäns liv och ur dessa hänsvunna dagar spira upp en ny blomstrande skörd av hjältar, härskare och snillen. Jag drar mig tillbaka till Gascogne, men mina ord skola stå inristade i ert minne, och sedan Etienne Gerard längesedan glömts, skall måhända ett svagt eko av dem ännu kunna värma någons hjärta eller stärka någons mod. Mina herrar, en gammal krigare hälsar er och bjuder er farväl.
