Den här sidan har korrekturlästs
40
lever hon ännu stunder, då klosterfriden rubbas vid minnet av den gamle soldaten, som älskade henne under dessa längesen hänsvunna dagar. Ungdomen är förbi, och lidelsen har slocknat, men en ädlings hjärta är oföränderligt, och ännu skulle Etienne Gerard böja sitt grå huvud inför henne och med glädje förlora även sitt andra öra, om han därmed kunde göra henne en tjänst.
