64
tiska präster, exalterade kvinnor och hela det övriga följet, varav garnisonen bestod? Å andra sidan är det till ytterlighet både obehagligt och farligt, ty sådana människor lämna en aldrig någon ro, iakttaga inga krigsregler och brinna av begär att på alla tänkbara sätt vålla en skada. Jag började inse hur vansklig och förhatlig vår uppgift i själva verket var, då jag betraktade dessa sammanrafsade och förvildade grupper omkring vakteldarna i den till Madonnans kloster hörande trädgården. Det tillkommer inte oss militärer att syssla med politik, men nog tycktes det redan från början likasom vila en förbannelse över detta vårt krig i Spanien.
Emellertid var det här inte rätta stunden att grubbla på sådant. Att komma så långt som till klosterträdgården var, som sagt, ingen konst, men att oantastad komma in i själva klostret var inte så lätt. Det första jag gjorde var att taga en promenad trädgården runt, och jag fick snart syn på ett stort fönster med glasmålningar, vilket måste tillhöra kapellet. Jag hade av Hubert fått veta, att abedissans rum, i vilket krutet magasinerats, låg nära kapellet och att ledningstråden dragits genom ett hål i väggen från någon närbelägen cell. Jag måste — kosta vad det ville — komma in i klostret. Där stod emellertid en post vid ingången, och hur skulle jag komma in utan att redogöra för mitt ärende. Men en plötslig ingivelse visade mig hur det skulle gå till. I trädgården fanns en brunn och vid brunnen en mängd tomma vattenhinkar. Jag fyllde ett par
