76
»Överste Etienne Gerard», sade han, »jag har alltid hört er beskrivas som en mycket tapper och tilltagsen officer.»
Det tillkom ju icke mig att bestyrka ett dylikt vitsord, men å andra sidan hade det varit dåraktigt att bestrida det, varför jag ställde mig i giv akt och gjorde honnör.
»Ni är också en utmärkt ryttare?»
Jag medgav det.
»Och den styvaste fäktaren i det lätta kavalleriets sex brigader?»
Masséna var berömd för sin personalkännedom.
»Om ni nu», sade han, »vill kasta en blick på denna planritning, ska’ ni inte ha svårt att förstå vad jag vill ni ska’ göra. Det här är befästningslinjerna vid Torres Vedras. Ni torde observera, att de upptaga en ansenlig yta, och ni förstår då, att engelsmännen endast kunna hålla enstaka punkter i positionen. Har ni väl kommit igenom befästningslinjerna, har ni tjugofem mil öppen terräng mellan dem och Lissabon. Det är av stor vikt för mig att få veta hur Wellington fördelat sina trupper på denna terräng, och det är min önskan att ni gör er underrättad därom.»
Hans ord lämnade mig oberörd.
»Marskalk», sade jag, »det är omöjligt, att en överste vid lätta kavalleriet skulle kunna nedlåta sig att agera spion.»
Han skrattade och klappade mig på axeln. »Ni vore inte husar, om ni inte vore ett brushuvud»,
