vildgässen och Tummetott och undrade hur han skulle bära sig åt för att finna dem, för han hade alldeles tappat spåret.
När han gick och kände sig som värst modlös, fick han syn på Agar sändeduva, som hade slagit sig ner på en björkkvist. »Det var förträffligt, Agar, att jag råkade dig,» sade Smirre. »Du kan törhända säga mig var Akka från Kebnekajse och hennes flock håller till nu för tiden.» — »Nog är det möjligt, att jag vet var de är,» sade Agar, »men inte lär jag tala om det för dig.» — »Det kan också vara detsamma,» sade Smirre, »om du bara ville framföra en hälsning, som jag har till dem. Du vet väl hur illa det står till vid Mälaren i de här dagarna. Det är stor översvämning där, och det myckna svanfolket, som bor i Hjälstaviken, håller på att få sina bon och ägg förstörda. Men Dagaklar, svankungen, har hört talas om den där parveln, som följer med vildgässen, och som kan råda bot för allting, och han har skickat mig för att fråga Akka om hon vill komma ner till Hjälstaviken med Tummetott.»
»Nog kan jag framföra hälsningen,» sade Agar. »Men inte förstår jag hur den lilla parveln ska kunna hjälpa svanorna.» — »Det förstår inte jag heller,» sade Smirre. »Men han kan ju gå i land med vad som helst.» — »Det förvånar mig också, att Dagaklar skickar sina hälsningar till gässen med en räv,» invände Agar. — »Du har nog rätt i att vi är fiender annars,» sade Smirre med mild röst. »Men när det är så stor nöd på färde, får man lov att hjälpa varandra. Du kan i alla fall låta bli att säga Akka, att du fick hälsningen genom en räv, för det är nog inte utan, att hon är misstänksam av sig.»
SVANORNA I HJÄLSTAVIKEN.
Den tryggaste tillflyktsort för simfåglar, som finns i hela Mälartrakten, är Hjälstaviken, som är den innersta delen av Ekolsundsviken, som återigen är en utvikning av
