Sida:Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige, band 2.djvu/218

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
475
STOCKHOLM

klänningen och den skimrande pärlkronan, som hon hade burit, när fiskaren hade sett henne första gången. Men det fanns varken präst eller kyrka i skärgården på den tiden, utan brudföljet satte sig i båtarna för att ro inåt Mälaren och få vigsel i första kyrka, som de skulle råka på.

Fiskaren hade bruden och modern i sin båt, och han seglade så väl, att han kom före alla de andra. När han var hunnen så långt, att han såg holmen i Strömmen, där han hade vunnit bruden, som nu satt stolt och smyckad bredvid honom, kunde han inte låta bli att le för sig själv. ’Vad är det du ler åt?’ frågade hon. — ’Å, jag tänker på den natten, då jag gömde sälhamnen för dig,’ svarade fiskaren, för nu kände han sig så säker på henne, att han inte längre trodde sig behöva dölja något. — ’Vad är det du säger?’ sade bruden. ’Inte har väl jag ägt en sälhamn.’ Det föreföll, som skulle hon ha glömt alltihop. ’Minns du inte hur du dansade med havsjungfrurna?’ frågade han. — ’Jag vet inte vad du menar,’ sade bruden. ’Jag tror, att du måtte ha drömt en besynnerlig dröm i natt.’

’Om jag visar dig din sälhamn, så tror du mig väl?’ sade fiskaren och vände med ens båten mot holmen. De stego i land, och han letade fram sälhamnen under stenen, där han hade gömt den.

Men inte förr såg bruden sälhamnen, än hon ryckte den till sig och kastade den över sitt huvud. Den slöt sig om henne, som om den hade haft liv, och hon kastade sig genast i Strömmen.

Brudgummen såg henne glida bort, han sprang ut i vattnet efter henne, men kunde inte nå henne. I sin förtvivlan, när han såg, att han inte på annat sätt kunde hejda henne, fattade han spjutet och slungade det. Han träffade säkert bättre, än han hade ämnat, för den stackars sjöjungfrun uppgav ett klagande skrik och försvann i djupet.

Fiskaren stod kvar på stranden och väntade, att hon skulle visa sig på nytt. Men då märkte han, att vattnet omkring honom började anta en mild glans. Det kom en