med tomten.» — »Akka har inte sagt mig något om detta,» sade pojken. — »Hon har väl tyckt, att det var bäst för dig att inte veta hur tomtens ord föll sig. Hon vill förstås hellre hjälpa dig än Mårten gåskarl.» — »Det är besynnerligt, Bataki, att du alltid ska vara i stånd att göra mig ledsen och orolig,» sade pojken. — »Det kan nog tyckas så,» sade korpen, »men den här gången tror jag att du blir tacksam mot mig för att jag säger dig, att tomtens ord lydde så, att du skulle få bli människa, om du kunde föra hem Mårten gåskarl, så att din mor fick lägga honom på slaktbänken.»
Pojken for upp. »Det där är väl inte annat än ett elakt påhitt av dig,» ropade han. — »Du kan fråga Akka själv,» sade Bataki, »jag ser, att hon kommer däroppe med hela flocken. Glöm nu inte det, som jag har berättat dig i dag! Det finns nog en utväg ur alla svårigheter, bara man kan finna reda på den. Det ska glädja mig att se hur det lyckas dig.»