Den här sidan har korrekturlästs

104

en bredare, mera allmänmänsklig karaktär. I detta sammanhang kan det vara skäl att nämna huru nära Gösta Berlings saga ofta nog kommer folkets föreställningsvärld. I inledningen är det nämnt att de värmländska herrgårdsägarna aldrig socialt skiljt sig så starkt från den övriga befolkningen som fallet varit i andra svenska landamären t. e. Skåne. Gösta Berlings saga har visserligen tolkat den värmländska herrgårdens värld i främsta rummet, men blir tillika ett uttryck för hela folkets andliga liv. Därför bygger dikten på övernaturliga gestalter av mer eller mindre spöklig karaktär som t. ex. »Sintram» eller på skapelser av rent folklig mystisk fantasi sådana som »Skogsrået» och »Dovrehäxan», vilken fördriver den elaka grevinnan Märta från gård och hem. Var och en som färdats i svenska bygder, vet nogsamt att övertron eller tron på övernaturliga väsen ingalunda är utrotad därstädes — ett utmärkt vittnesbörd om folkets alltjämnt vakna, primtivt arbetande fantasi är just den ovannämnda berättelsen om en Resa i Värmland från år 1845. Man får inga­lunda tro att kristendomen gjort rent hus med detta folkets urgamla försök att tolka sitt förhållande till naturens hemliga krafter; ofta nog finner man i stället spår av denna religiösa tro i kristendomens egna läror. Gösta Berlings saga blir således ett folkepos även därför att den begagnat sig av denna folkets mystiska tro på naturens krafter.

⁎              ⁎

Även Gösta Berlings saga återgår på en historisk händelse eller en verklighet: De smärre studier om diktens kärna som publicerats och som bl. a. be-