Den här sidan har korrekturlästs

120

hon hastigt från barn till kvinna och blir till slut kavaljerernas goda fé — och Gösta Berlings öde.

⁎              ⁎

I det franska folkeposet och i de franska riddardikterna spelar själva fursten ej någon större roll, som i stället tilldelas en av hans hjältar. I Gösta Berlings saga är förhållandet motsatt. Av de övriga tolv hjältarna är det ingen som träder fram mer än de andra eller blir Göstas förtrolige. Och ändå älska de alla sin anförare, äro färdiga att gå i elden för honom, alla äro de godmodiga tokstollar och fantaster, vare sig det gäller praktiska eller teoretiska frågor; för de senare äro uppfinnaren Kevenhüller och filosofen farbror Eberhard de bästa representanterna. De gamla krigsbussarna utmärka sig eljest ej för starka andliga intressen, men väl för ett i grund och botten ofördärvat känsloliv, som bland annat tar sig uttryck i deras kärlek till musiken. Med stort mästerskap har Selma Lagerlöf förstått att ur sägnernas mångfald välja ut just den berättelse som för var och en av kavaljererna är typisk. Gemensamt för dem alla är deras kärlek till Ekeby gård, till kavaljersflygeln som blivit deras andra hem på jorden, där man lever i glädje och gamman och tröstar sig över livets ynklighet vid punschskålen och kortleken, med sång och musik, med tal och upptåg.

Det finns en figur som för själva handlingens utveckling är lika viktig som majorskan på Ekeby. Det är Sintram. Han inte blott driver kavaljererna till att underteckna det berömda kontraktet, han är