offerdöd äntligen besegrar den onde mannens anslag att skövla hela bygden.
Det är återigen kapten Lennarts död, som förmår Gösta Berling att begå sitt andra självmordsförsök, och man ser härav hur detta värmlandsepos ingalunda är blott en följd av fristående romanser på prosa utan hur den ena handlingen betingar den andra. I detta självmordsförsök mynnar hela händelseförloppet ut, och det är Elsabeth Dohna, luttrad och stärkt av alla bittra öden, som läser lagen för Gösta Berling och förkunnar romanens ledmotiv. Det är hon, som berättar för honom om den gamle prostens härliga tal vid kapten Lennarts begravning, om hur han siat om hjälparen som skall komma.
»Någon skall komma, sade han. Det är icke Guds vilja att I nu skolen förgås. Gud skall uppväcka någon som mättar de hungrande och leder er på hans vägar.
Då tänkte vi alla på dig, Gösta. Vi visste, att prosten talade om dig. Folket, som hade hört din kungörelse, gick hem, talade om dig. Och du gick här i skogen och ville dö! Folket väntade dig, Gösta. Runt om i hyddorna sitta de och tala om att då den galna prästen på Ekeby nu vill hjälpa dem, så skall allt bli bra. Du är deras hjälte, Gösta. Allas deras hjälte är du.»
Intet kan vara fagrare än denna Selma Lagerlöfs starka livstro, som går genom hela romanen och hela hennes författarskap. Allra mest genomförd är den i hennes religiösa folkepos »Jerusalem», där varje människa i det avgörande ögonblicket mottager ett tecken från ovan och rättar sina handlingar
