142
mellan liv och död, det bör snarast heta mellan två former av liv, det jordiska och efterjordiska, ty med döden synes hon mena blott det ögonblick, som kräves i och för övergången från det ena till det andra.
Även om alla dessa händelser och tillstånd skulle förefalla oss samtliga orimliga i livet, så betyder det inte ett spår vid värderingen av diktvärket i och för sig. Ty diktaren har rättighet och helt enkelt skyldighet att giva oss något annat än livets realistiska värklighet, det som i livet är orimligt blir rimligt i dikten, och det gäller blott för oss att få ut en så hel värklighetsbild ur diktverket som möjligt. I alla tider skall en av poesiens högsta uppgifter vara att på sitt vis och i sina former tolka den översinnliga värld, som omger oss redan på jorden, den må nu kallas syn, dröm, aning, inbillning, fantasi. Alla dessa yttringar äro skaldens yppersta tecken och symboler, diktaren är siare, han kan tolka allt!
Och ser man efter, hur Selma Lagerlöf lyckats att foga samman det realistiska stoffet med det visionära elementet, skall man finna, att hon överallt rör sig med samma beundransvärda säkerhet och logik som i sina största värk. Allra närmast till hands ligger jämförelsen med »En herrgårdssägen», där själssjukdomen är indragen i stoffet som det viktigaste elementet — läsaren befinner sig hela tiden på randen av en avgrund, men faller ändock aldrig ner. Samma förnimmelse har man inför det nya värket, som i grunden utmärker sig för en mycket fast komposition. Alla de centrala figurerna och händelserna ur David Holms liv föras fram i tur och ordning och inverka var och en i sin mån på hans sinnesför-
