158
jektiva bilder från skären, han ville samtidigt skriva en uppgörelseroman med samtiden, betraktad från en nietzscheans synpunkt. Han uppfattar denna gång öbefolkningen som samhället i smått och gestaltar hjältens öde som den moderna individualitetens kamp med detta samhälle. I samma ögonblick får romanen ett helt annat snitt än Hemsöborna: den blev bikt och bekännelse, kritik och utmaning.
Hans mångåriga, ingående studier av skärgården, dess natur och folk, räcka ej till för det nya verket, han rekvirerar av sin förläggare facklitteratur, vars studium fördröjer arbetet. Den beskyllning man vanligen riktar mot Strindberg, att hans vetenskapliga studier blott äro hafs, gäller ej för detta hans opus, som påbörjats nyåret 1889 och fullbordats först i juni 1890. Strindberg har förfarit strängt efter den experimentella romanens metoder som t. ex. Zola och Goncourt, hälften vetenskap, hälften dikt.
Romanen inledes av en scen, fullständigt parallell med inledningskapitlet till Hemsöborna — skärgårdsfolket hämtar en ny individ ut till sin ö. Varken fiskeriintendenten Borg eller Carlsson äro seglare, men medan Carlsson fogar sig i sitt öde att sitta i ett nötskal på öppen sjö, tar Borgs intelligens och handlingskraft genast ut sin rätt: den lille, spenslige mannen svingar sig upp till kapten över nötskalet och lotsar icke utan stor risk båten i land, varpå han faller i vanmakt. I varje situation blir intelligensen, parad med bildning och vilja, segrare. Enligt denna åskådning vill intendent Borg utföra sin uppgift på skäret att lära befolkningen fiska efter modernare metoder.
Men innan författaren skildrar förloppet av Borgs
