162
forskning. Resultatet blir det, att även människorna kunna indelas i klasser, ordningar och familjer.
Såsom Axel Borg är skildrad har han viktiga drag gemensamma med Strindberg vid 80-talets utgång. Kritiken mot vetenskapsakademien är liktydig med Strindbergs åsikt att ej vara tillräckligt uppskattad som diktare, varvid Mäster Olofs sceniska historia och Giftasprocessen i förening med hans allt mer omkring sig gripande känslighet för kritik spelar in.
Även det allt starkare intresset för naturvetenskap speglar den övergångsperiod, i vilken Strindberg nu befinner sig.
Teorien om kampen om makten och de starkares rätt kan naturligtvis ha sin rot i Darwins läror, i synnerhet så länge människans släktskap med djuren betonas. Men det tillkommer dock här ett annat element. Det är fråga om en rent andlig övermakt, om en medveten procedur, ett medvetet urval. Darwins s. k. naturliga selektionsteori arbetar med slumpen som medel. Denna viktiga variation visar hän på ett annat inflytande, på Nietzsche.
Det låter sig alls inte förnekas att även Zarathustras skapare står på biologisk grund. Själv har han förklarat att Darwins lära är den sista stora vetenskapliga rörelsen, ehuru han på det häftigaste bekämpar den. Men i trots härav kan man säga att han översätter Darwins teori om den starkares seger i metafysiskt språk, och just den ovan anförda olikheten i urvalsläran är typisk. Borg vill bli en fullkomlig typ av människan, han är fullt övertygad om att den stora, starka individen gagnar mänsklighetens utveckling vida mer än massan, som han i själ och hjärta föraktar, betraktar som en
