ring av de droger, med vilka Borg kurerar sin tillbedda från en inbillad sjukdom. Mortensen har redan framhävt bådas förkärlek för att oavlåtligt möblera om sin närmaste miljö, varvid ett utpräglat färgsinne kommer dem till hjälp. Des Esseintes har ett helt hus till sitt förfogande, Borg blott ett rum, men båda förbinda med tingen och deras färger bestämda, originella föreställningar. Och båda hjältarna älska att med Bædeker i hand företaga långa resor, medan de tröttnat på verkliga resor. —
⁎
Mellan denna spensliga kulturmänniska och det bredaxlade fiskarfolket utbryter från första stunden en strid. Hemsöborna voro godmodiga och elaka på en gång, ett blandfolk av fiskare och jordbrukare; folket på Österskär är hårt och grymt, i ständig kamp med havet. I begynnelsen av berättelsen tyckes dock fiskeriintendenten vara situationens herre. Han arbetar målmedvetet på att förbättra befolkningens finansiella ställning, och när han röner motstånd, är han beredd att övervinna detsamma i kraft av sin officiella ställning. Av hans dekadenta inslag har man hittills icke spårat mycket. Då sker omslaget. Orsaken är den 34-åriga fröken Marias uppträdande på skådeplatsen i det ögonblick då han vill begagna kraftåtgärder.
Axel Borg, som för första gången sett flickan på ett ensligt skär och här inlett den ödesdigra bekantskapen, känner sig sedan bunden av sina känslor. Det är således fåfängt att fadern predikat om den lågt stående sexualdriftens behärskning — sonen
