Den här sidan har korrekturlästs

Ett ord om Ibsens och Strindbergs dramer.


I.

Ibsen kunde inte arbeta utan att ha en bild av Strindberg över sitt skrivbord. Strindberg kallar sin store rival »Blåstrumpa» och »Dovregubbe». Båda ha var och en för sig skapat det nya dramat. Ibsen var tjugu år äldre, tjugu års erfarenhet av livet och kamp om formen.

Ibsens betydelse för dramat består till hälften i hans revolutionering av dess form. Låt oss införa två grundbegrepp, den slutna och den öppna dramformen. Den slutna typen är idealt representerad av det antika dramat i dess organiska före­ning med en bestämd scen, i dess bundenhet vid tid och rum, handling och motiv; det öppna dramat är Shakespeares form härskande fritt över tid och rum, kungar och borgare, dialog och monolog som Prospero över sin ö. Ibsen har i sin första period fram till samhällsdramerna genomlupit alla stadier, från det historiska dramat i Oehlenschlägers och Goethes, Schillers och Shakespeares tecken, på vers och prosa, till det subjektiva dramat i form av den dramatiska biografien, »Brand», »Peer Gynt», «Kejsare och Galiléer», övergångsdramat till den nya perioden. »De ungas förbund» och »Kärlekens komedi» närma