12
ning, där den Gamla Heliga talar om i morgon och i går med följande ord:
»I morgon» — »i morgon» eller »i går«
är lytta nuets krycka.
Där stunden dövas i joller och rus,
där svalkas mitt kval, där är mitt hus.
Författaren av Bougivalpoemet förklarar:
Just deras ord, att livets mål är lyckan,
slår nu omsider flaskan ur vår hand.
Men hon var fordom käppen, hon var kryckan,
ja, salighetens taffelkärl ibland, o. s. v.
Metaforen begagnas visserligen för olika föreställningar, men märk väl, att flaskan anlitas för att glömma att det finnes något som heter »i morgon» och »i går», och att den Gamla Heliga talar om rusets dövande makt!
II.
Heidenstams första diktsamling har sitt förnämsta värde i de österländska myternas gratie och självsvåldiga livssyn. Men bakom denna värld av kärleksäventyr och andra upptåg ligger en indirekt kritik av det samtida Europa, som i romanen Endymion — det eljes minst personliga av Heidenstams verk — framträder ohöljd. I grund och botten äro de orientaliska bilderna en förklädnad, en maskerad, och diktarens verkliga ansikte avslöjar sig först i Ensamhetens tankar, som bära så tydliga spår av nordbons grubbel över sina egna och tingens gåtor, så fjärran från orientalens glada sinlighet och uppgå-
