Den här sidan har korrekturlästs
183

döds, Adolphe yppar att han önskat sin far ur livet, som sedan plötsligt dog. Henriette har dessutom varit behjälplig att fördriva ett foster. I dramat skildras hur Henriette och Maurice i det ögonblick, då rusets slöjor börja falla, vända sig mot Maurices barn med Jeanne och säga, att det vore bättre att det aldrig hade levat. Maurices och Henriettes barn skall döda det andra barnet, utbrister Henriette. Hennes ord erinra om Hedda Gablers berömda replik, när hon kastar manuskriptet på elden, detta manuskript, som kallats Ejlert Lövborgs och fru Elvsteds barn. Ännu närmare kommer konflikten i »Brott och Brott» paret Allmers’ strid om det levande och det döda barnet, som står i vägen för deras lycka.

Människorna synas vara ett slags vampyrer som suga blodet ur varandras ådror och bereda varandras undergång. Ur den mest vardagliga konflikt uppstår den mest fruktansvärda tragedi. I själva verket — vampyrmänniskan är ej främmande vare sig för Ibsen eller Strindberg, ehuru den visar sig i olika gestalter.

Rebecka har sugit blodet ur den stackars fru Rosmer, men angripes av den Rosmerska bleksoten och måste gå ur livet. Borkman, som störtat så många människor i olycka med sin maktlystnad, får av sin egen maka höra det ord som gör ända på hans liv. Hon säger: Du är död, förhåll dig lugn där du ligger. Och i sista akten säger han själv, att han aldrig kom att äga det nya riket, därför att han dog i det avgörande ögonblicket!

Ibsens testamente heter »När vi döda vakna».