16
nér, som han begabbat. En hjälte i konflikt med sin tid? En kritiker av det modärna Europa? Fanns ett motstycke? Byron!
Det finns i den äldre utländska litteraturen ingen diktare, om vilken i främsta rummet den unge Heidenstam erinrar så livligt som den engelske lorden. Vill man se blomman av engelsk och svensk herrgårdskultur, må man ställa Byron och Heidenstam sida vid sida. Högväxta, med aristokratiska profiler och tränade kroppar bilda de ett värdigt par. Hos båda rullar ännu sjöfarar- och vikingablodet, som längtar efter äventyr och stormar. Båda äro egentligen för goda att syssla blott med penna och bläck och hade under en annan epok blivit generaler eller amiraler; Byron född under en mera krigisk period tar steget ut och vågar sitt liv för en dröm om ett antikt frihetsideal.
Hos båda diktare växer deras manlighet ut till trots och opposition mot det bestående. Byron blir den engelska societetens mest fruktansvärda kritiker, denna societet som gisslas av så många av den engelska litteraturens främsta pennor, Thackeray Wilde, Shaw. Heidenstam ger sitt folk gärna satiriska slängar ända fram till blixtbilden »Svenskarnas lynne«. Ur stånd att episkt behandla motiv ur det samtida Sverige skapar han monumentalbilder ur det förgångna, och just i denna hans oförmåga att komma tillrätta med svenskarnas lynne omkring 1900 ligger väl förklaringen till att Heidenstam aldrig blev det svenska folkets hövding i stil med en Björnstjerne Björnson.
Byron avlägsnar sig ännu längre från sitt folk, han driver gäck med dess avgudar och skapar i sin
