246
tankedikter, föreligger i alla fall en utpräglad överensstämmelse i själva idégången mellan den klassiska diktaren från det adertonde seklets slut och den nordiske idealisten från världshistoriens sista fin de siécle; icke för intet förefinnes, som visat är, en likhet i själva romanens grundstämning med den tyska humanismen, icke för intet har Heidenstam mitt i en romantisk litteraturperiod, som han själv inaugurerat, valt som motto till sin roman ett ryktbart citat ur Schiller: »Was wir als Schönheit hier empfunden wird einst als Wahrheit uns entgegengehn».
Det finnes ju ingen nyare skald, som före vår sista epok så mäktigt förnummit och tolkat det sista tidevarvets dualism mellan ideal och verklighet som den store tyske idealisten, vilkens gärning således ingalunda svävar mellan molnen utan hör hemma just på jorden! Utifrån den mest smärtsamma beröring med verkligheten stiger denna underbara idealism fjäderlätt mot stjärnornas banor. Hela Schillers av lidelse brinnande poesi och tankevärld kretsar med starka vingslag kring problemet, hur idealet och verkligheten skola förenas med varandra. Det är för att finna vägen ut ur denna labyrinth han vänder sig mot Kant och riktar sin blick mot det Platonska Hellas. Hans stora tankedikter tröttna aldrig på att variera detta problems alla irrgångar.
Men vilket är Heidenstams ledmotiv annat än skönhetens eller idealitetens kamp mot fulheten och den verklighet, som heter industrialismens Europa? För att besegra glasögonsmannens horder uppbådar han Orientens skönhetsapostlar, flyr han till
