256
kysst en kredensande flickas
kärleksförtörstande mun.
Ser man inte hur Fröding, som också diktat »Drömmar i Hades», nalkas Hans Alienus’ drömmar om en skönhetsvärld, hur bergtagen han blir av sina syner och sånger, befriade från jordisk tyngd så långt detta över huvud möjligt är ….
⁎
Även hos den tredje lyrikern under dessa lyriskt så rika år i svensk poesi dyker Atlandsmotivet eller guldådersdrömmen upp i en helt och hållet personligt utarbetad form. Jag menar Oscar Levertins Ithaka, denna underbara dikt, som i sin sällsynta enhet mellan ingivelse och yttre dräkt alltid skall förbli en av sina upphovsmäns mest fulländade skapelser.
Där ligger solskenslyst i havets mitt
mitt Ithaka, den ö,
där fruktträdsvalven evigt lysa vitt
och dyningarne dö
i säven som en mattad aftonsång
från kärleksdomnad lyra,
dit, vore färden än så hård och lång
vill jag min farkost styra.
Skalden ser sin dröms konturer så klara i sin fantasi som hade han redan satt sin fot på dess strand. Se där romantikens Lycksalighetens ö än en gång såsom den ter sig för en romantiker vid det nittonde århundradets slut, vilken även suttit som lärjunge i naturalismens skola. Inte längre en ö ovan molnen, ej mer ett Vineta stiget upp ur vågorna, ej ett Atland nere i djupet, utan en geografiskt be-
