fria fantasiens marker! Hela den realistiska skildringen av de båda italienskornas hem, av familjen Almerini verkar i detta ögonblick som en tvångströja, som hans fantasi motvilligt sökt finna sig till rätta med, ett intryck, som man även får vid studiet av Endymion, i mycket blott en blandning av en roman skuren efter 80 talets snitt och en reseskildring i stil med författarens egna brev i samlingen »Från Col di Tenda till Blocksberg». Liksom i Vallfart och Vandringsår visar Heidenstam här sin geniala gåva att på fri hand skapa myter, vilka i symbolisk form tolka en hel epoks livsåskådning.
Det förefaller dock, som om avdelningen Hades har en förebild i ett litteraturvärk av en berömd skald, Flauberts »La Tentation de Saint Antoine». Det är kanske mindre anmärkningsvärt att Flaubert inför en Nebukadnezar, som är i släkt med Heidenstams Sardanapal. Det är snarast hela greppet och kompositonsmetoden, som visar en inre överenstämmelse. Hela Flauberts bok är ju en enda parafras över världshistorien med tyngdpunkt på århundradena omkring vår tideräkning; den helige Antonius ser under en enda natt vision efter vision nalka sig från Venus till djävulen, som med stor förtjusning arrangerar hela denna valpurgisnatt — Flaubert har i hög grad inspirerats till sitt verk av Goethes Faust. Då nu även Heidenstams epos bär spår av Goethes dikt förstår man bättre idéförbindelsen, som förde till Flaubert. Den helige Antonius skall föreställa människan, som frestas av livet, men som orörlig och passiv motstår alla frestelser och slutar med att tillbedja Kristus. Utan tvivel är Flauberts verk även en indirekt kritik av kristna sekter och läror.
