39
VERSAILLES.
Första Söndagen i Maj 1843.
En flyktad storhet herrligt målar
Kring skyhög park sin kungaprakt,
Som än i brons, i marmor prålar,
Förevigad af konstens makt:
Se, med Olympens gudar alla
Ett galleri i solens glans,
Der spelande fontäner svalla
Ur löfvens hvalf i luftig dans?
Terrass ifrån terrass du följer
Från slottets herrliga façad.
Bildgrupper, se, kaskaden sköljer:
Än Faun hos en blyg Najad;
Än Aphrodite med svanor höjer
Sig gudaskön ur källans bad;
An nöjets rus Bachanten röjer,
Symboliskt krönt af drufvans blad.
Af silfvermolnet öfvergjuten,
Står Zevs, en herrlig gudastod,
Med åskans vigg i handen knuten,
Strålglänsande i vågens flod.
Till nektarskåln, som Hebe räcker,
På knä vid gudens fötter sänkt,
En väldig örn i flygten sträcker
Sig ned, med vingen perlbestänkt.
Der Ceres på sin kärfve binder,
Der Flora på sin blomsterkrans,
Der en Triton, med spända kinder,
På snäckan spelar upp till dans
