95
Båtfärden.
Till Hilma.
Lilla jullen, bunden vid vår strand,
Som Ellida rycker på sitt band:
Vill i aftonstunden
Gunga ut till sunden
Mellan holmarna, som lyfta opp
Öfver fjerdens bölja grönklädd topp.
Kom till mig, min Hilma! sätt dig här:
Jullen må oss föra, hvart det bär.
Utåt låt den skrida.
Var du vid min sida
Trygg, och luta mot mitt bröst din kind.
Smeka den vill jag och qvällens vind.
Re’n står månan öfver skogens bryn;
Lindar silfverband om aftonskyn.
Se, hur fisken spritter,
Stänkt af böljans glitter:
Se, hvad glans af perlor, som i rad
Falla från vår åras höjda blad!
Solen, då hon bortgick, tappat har
Sina rosor der i vestern qvar.
Hennes gyllne slöja
Ses på bergen dröja.
Nordens sommarqväll att smycka rätt,
Himlen den i guld och silfver klädt.
