38
Till en början får jag förklara dessa angifvelser
grundfalska.
Rörande den förmenta ohörsamheten, får jag upplysa huru härmed sammanhänger. Under sista exercisen emottog jag af min compagnie-chef, Kapten Buttler, tvenne befallningar; den ena: att förändra reglementariska föreskrifter, eller, med förändrade ord, visa vanvördnad mot gällande lagar; den andra: att med handgripliga medel inplanta pli uti en soldat. Naturligtvis kunde jag ej åtlyda dessa ordres.
Den reglementariska förändringen bestod deruti: att Kapten Buttler sade sig vid skyldradt gevär vilja hafva gevärspipan midt framför bröstet. Reglementet föreskrifver dock tydligt: att under nämnde tempo skall pipan vara midt framför venstra ögat. Jag hemställer till högloflige pröfningsdomstolen huru ogörligt det var, att här låta en högre ordres med en lägre sammansmälta.
I sammanhang härmed, får jag hos rätten anhålla: att innehållet uti reglementets inledning måtte tillämpas å Herr Kapten Buttlers försök att förändra en generalordres. Denna inledning lyder: ”Vi hafva för godt funnit att antaga och stadga, samt härmed genom trycket låta kunnigt göra detta excercis-reglemente till fot, med uttrycklig befallning till vederbörande: att detsamma till nogrann efterlefnad iakttaga.”
Att jag ej kunde hörsamma förmans ordres, att nyttja det af Herr Kapten Buttler iakttagna och approberade handgripliga tillrättavisningssättet torde förlåtas — mindre Löjtnanten — än menniskan. Jag tror dessutom att den tid snart varder kommande, då soldaten skall förstå att begagna sig af represalier, väl vetande att först då upphör hans förblandning med den osjäliga fänaden.
Andra anklagelsepunkten skulle visserligen vara dräpande, om den ej vore sanningslös. Till mitt försvar må jag endast anföra att då Kapten Buttler behagade nyttja min ena fot till uppkomst, genom att stiga på den, begagnade jag mig af min venstra hand, för att flytta Kaptenen från den med orätta medel bekomna hedersplatsen.
