67
bröst, invigande hennes förföljares hufvud åt underjordens Gudar. Der höjer sig Capitolium; der framskymtar den Tarpejiska klippan. Af de heliga tempelbyggnaderna synas endast spridda kolonner och arkader; men
”Den sista pelarn än för vandrarn bådar
att högre väsen hafva gästat här.”
De trenne sköna triumfbågarna bära ännu sina inskrifter, och gerna hvilar ögat på dessa minnesrader:
Senatus Populusque Romanus
Divo Tito, —
Främst bland ruinerna höjer sig Colossén, kanske skönare som ruin, än i sin första prakt. Då var den blott en skådebana; nu är den en Romersk minnesvård. Murgrönsrankorna, som slingra sig mellan hvalfven, — med den italienska himmeln deröfver, — denna anblick är oförgätlig. —
På de närbelägna ruinerna af Cæsarernas palats har en Engelsman anlagt sin villa[1]. Skönare blomsterfält finnas kanske ingenstädes. Det var en vårdag. Solen nödgade oss att söka skugga. Vi satte oss i en lagerberså och lyssnade till fåglarnas sång och vattnens sorl. Törnrosorna, som lindat sig uppför träden, tittade fram ur de mörka cypresskronorna. Vingårdarna stodo blandade med blomstrande mandel- och persike-träd, och rundtomkring denna rosengård syntes lemningarna af Colossén och Vattenledningarna; i bakgrunden, på olika punkter, Cesti pyramid, Vesta-templet, St. Peter och Vatikanen, Villa Pamfili och St. Onofrio, samt på andra sidan Sabiner-bergen. Vi hade möda att lemna denna utsigt.
Vi togo vägen uppför Tarpejiska klippan till Capitolium. Man har nu Forum med dess fornlemningar under sina fötter. Från tornet kan man urskilja de sju kullarnas belägenhet. Det panorama, som omger åskå-
- ↑ Mills, fordom Spada. Engelska Thé-kotterier på ruinerne af Cæsarernas palats, — tempora mutantur.
