70
ven regelbundna drag; men de sammanträngda ögonbrynen gifva ett strängt och hårdt uttryck. Stammen från Corneto är utmärkt af bög och smidig vext, ett skönt och mildt uttryck. Den är måhända den skönaste, ehuru i mindre antal. Man vill härleda denna stam från Etrurien. Folket från de Sabinska bergen är af kortare vext, men starkt bygdt, anletsdragen oregelbundna. I sjelfva Rom är racen blandad. Man hör ofta talas om Transteverinernas skönhet. Lika vackert folk finnes i öfriga delar af staden. Man ser icke sällan en qvinna bland de lägre folkklasserna af så alfvarligt hög skönhet, att hon tyckes en antik gudinna, nedstigen från sin piedestal, och (som Virgilius säger om Venus)
vera incessu patuit Dea.
Folkhvimlet föranledde oss att taga en omväg. Man förlorar sällan dervid i Rom, der man till och med skulle kunna skrifva en bok om fördelen att gå vilse, ty man stöter ofta under dylikt kringirrande oförtänkt på en folkscen eller en fornlemning, om hvilken man eljest gått miste. Sålunda förde oss vår omväg äfven nu till ett bland de många minnesmärken i denna stad, som äro gömda af nya byggnader och som man utan vägvisare svårligen kan upptäcka. Från en obemärkt gata inträder man i ett hus, som icke längesedan tillhörde vår landsman Byström, och finner der innanför, hvad som återstår af Augusti ryktbara mausolé, hvilken var byggd efter den af Drottning Artemisia åt hennes gemål egnade minnesvård, den der räknades bland verldens sju underverk. Enligt forntida häfdatecknares beskrifning var byggnaden delad i trenne på hvarann stigande kolonnader af marmor. Emellan pelarne voro nicher, uppfyllda af statyer, och på den jättelika kupolen höjde sig Augusti egen bildstod. Grafvården var, efter de härjningar, som öfvergått Rom, en tid ett fäste för krigare; en annan tid vårdade landtmannen bland dess ruiner sina vinstockar, och nu är omkretsen öppnad för tjurfäktningar, lindansning och fyrverkerier. Pajazzo, görande sina språng i verldsbeherrskarens graf, och Romarne hurrande deråt!
