KONSTEN ATT BLI SNILLE.
Att känna denna konst, är ej så illa,
Och nu er alla jag den lära vill.
Det går nog för sig lära andra drilla,
Fast man ej sjelf kan slå en enda drill.
Förstås, att de, som redan äga snille,
Ej för den konstens skull behöfva mig.
Jag informerar endast dem, som ville
Ha snille, fast de ha naturn mot sig.
Den första regeln är: att hålla munnen —
Det hörs att han är kinkig min method —
Men mången, som blott teg, blef djup befunnen,
Fast hjernans botten fanns förutan lod.
Men om så är — invänden J, go’ vänner —
Är det blott snillrikt som är framfödt stumt.
Men jag försäkrar er, att jag ej känner
En enda döfstum som har talat dumt.
Men är det christligt då att tungan hata,
Försynens skönsta gåfva? frågar du.
Ack! sedan Skapelsen vi kunnat prata,
Och det bör vara gammalmodigt nu.
Man ber dig något tadla eller gilla;
Tig då, men läppen upp mot näsan dra.
Ty läppens dragning kan betyda: illa;
Men den kan likaväl betyda: bra.
