Den här sidan har korrekturlästs
116
TVISTEN.
Den ene till den andre sade:
”Ett hufvud utaf kål jag såg,
Och det så stort framför mig låg,
Som om ett hus det varit hade.”
Den andre svarade derpå:
”Du vet jag brukar icke skryta,
Men häromda’n jag såg också
Just en omätlig väldig gryta:
Den var så stor, så stor den var,
Som största kyrka landet har.”
”Du narras,” var den förres svar.
”Jag aldrig narras, aldrig tokas;
Men grytan var beställd så stor,
Att ditt kålhufvud, kära bror,
Just deri skulle kunna kokas.
