Hvad du behagar.
Ett politiskt Maskerad-skämt.
I.
Klockan elfva var Plenum på Riddarhuset, då en af landets vigtigaste frågor skulle afgöras. I hufvudstaden var uppmärksamheten på det högsta spänd. Skaror af ungherrar vandrade arm i arm åt Riddarhustorget, och frågan diskuterades med liflighet i hvarje sällskap. Om hvarandra voro likväl med- och mot-partierna blandade och, ehuru utgången skenbarligt var af det högsta intresse för alla, såg man likväl tydligt, att den politiska spänningen ej ännu hade söndrat de associabla och vänskapliga förhållanderna.
Nu slog klockan elfva, och Sveriges parlamentariska Riddarhus-talanger, insvepta i skinnfodrade tulubber eller i uniformskappor, vandrade, här en och en, der arm i arm emot den gemensamma medelpunkten. Alla syntes allvarligt fördjupade i begrundning och förväntan, huru den stundande parlamentariska striden skulle sluta. Helsade några på hvarandra, var det kort och kallt.
”Klatsch,” smällde en skickligt förd piska vid slutet af Myntgatan, nära det slottslika Rådhuset, och ett vackert vapenprydt equipage uppkörde, under rika malmklockors melodiska klang. Det stadnade vid Riddarhuset och en ung man, klädd i en praktfull uniform, prydd med en blixtrande stjerna, hoppade derur, och med ledig artighet mottog hans starka hand ett elegant, modernt och till sitt utseende högst älskvärdt fruntimmer, som, med sina ginott-beklädda små och
