135
ske i synen; men hvilken denne är utaf er tre, det är för mig omöjligt att gissa. Skulle ni likväl finna, att min handske vore för tung att upptaga för en, och derföre gemensamt vilja söka lyfta den från golfvet, så — mycket gerna för mig. I morgon således, kl. 12 vid Blåporten, och en och en. Farväl!” — ”Icke så, min herre,” svarade en af svartrockarne, ”ni känner ej oss, vi ej er, och för vår del vilja vi ej heller lära känna er. Affären har uppstått emellan oss såsom obekanta, den må äfven afslutas emellan obekanta. För den af delegarne i denna tvist, som går såsom segrare ur striden, blir, om vi äro obekanta, ansvaret allsintet. Man har kringgått duells-plakatet. Polisen skall aldrig kunna upptäcka er eller oss. Öfver hela saken skall en ogenomtränglig slöja ligga. En maskerad-kåpa betäcker oss alla. Till följe af dessa skäl, kan en tapper man ej längre tveka. För att likväl undvika allt uppseende, hafva vi förskaffat oss ett rum en trappa upp, och med ert tillstånd, kunna vi nyttja värjor i stället för pistoler. Vi hafva försett oss med vapen deruppe, af hvilka ni eger att välja, hvilket som behagar er.” Det bestämda och manliga i denna framställning, ehuru resonnemanget väl egentligen hvilade på en falsk logik, gjorde emedlertid intryck på Baron E., och han hade ej något att anmärka deremot, utom att han saknade ett, vid ett tillfälle som detta, nödvändigt bihang, nemligen sekundant. Knappast hade han dock yttrat denna sin oförgripliga mening, förrän de fyra, förut bekanta, lika klädda fruntimmers-maskerna hoppade in emot honom ifrån angränsande rum, och erbjödo sig, hur löjligt det än kunde synas, att åtaga sig sekundant-bestyret. Baron E. hade väl svårt att hålla sig ifrån att dervid draga på munnen, men antog likväl anbudet, hvarpå de begåfvo sig bort åt en fonddörr. När Baronen, som gick sist, stängde dörren och blickade tillbaka in åt dansrummen, såg han sitt andra jag, likhets-tecknets riddare anfäktad, som det föreföll honom, på ett ganska häftigt sätt, af en fjerde kolsvart sammets-kåpa.
Med skyndsamma steg hastade sällskapet genom en smal korridor, som krökte sig åt höger, och vid hvars ända en bred
