Den här sidan har korrekturlästs

193

sakramenskade von Turn som höll ett sådant tal om qvinnans värde, han borde ha min juvel.

Den, som ej någonsin trott, att juveler finnas, att det gifves ett qvinnligt värde, som likt en perla blygsamt gömmer sig i hjertats helgedom, är ej värdig att finna andra juveler än de falska, de eftergjorda fluss-grannlåterna, som blott genom sin slipning och sina facetter likna de verkliga, men till sin halt äro glasbitar utan värde, och snart, rispiga och skadade, bortblandas i gruset.




Gamle onkel Gabriel, du tänkte godt om hela verlden och gladde dig säkert innerligt i ditt barnahjerta, då lilla Anna stod vid dina knän och mottog din välsignelse; du trodde dig göra godt, då du gaf Emerence dina gods. Arma gubbe, du bedrog dig; ty välsignelsen hade du sjelf skiljt från egodelarna. Dina penningar skola skingras, men din välsignelse lefver oförskingrad i ett soldattorp, der alla äro nöjda med litet; öfver hvars låga tak stormen far fram utan att skada. Hur ofta kan ej nyckeln ringa sannt och säga:

Armod i ditt bo,
Hopp och tro,
Rikedom och lycka.