Den här sidan har korrekturlästs
47
Dufvan är rädd
Alexis förstår.
Ljufvare är att
Locka och flyga,
Väntar man, kanske
Nöjet förgår.
Flyger jag undan,
Följer min kärleks
Brinnande längtan
Ändå med dig
Alexis. ´
Kärleken måste
Offra, du ljufva,
Längtande dufva.
Skönt är väl skåda
Apelens guldklot,
Men att dem plocka . . .
Bjud du mig klara,
Rodnande frukter,
Nog jag dem plockar,
Bjuder Du mig.
Heliodora.
Njutningen frambär
Sjelf offerveden,
Stiger vidskeplig
Sedan på bålet
Och i dess lågor
Sjelf sig förtär.
Njutningens högsta
Stund är en eldblixt
Som utaf smärta —
Så anar jag.
Gå, min Alexis
Fram på bedriftens
Lagerbekrönta,
Skimrande bana.
