Den här sidan har korrekturlästs

12

Och gifva styrka nog för själens strider,
Tills hennes pröfnings timglas runnit ut.

(En röst.)

Se hur lugnt och roligt,
Juda Lejon strider! —

(En annan.)

Se hur mildt och tåligt
Offerlambet lider! —

Chor.

O! hvad härlighets sken, ifrån Englarnas Sol,
Af den klarhet, som omger den Eviges stol,
Kring Cypresserna sprids uti Josaphats dal! —
Styrkt den Bedjande uppstår. — Men gnisslande ned
I den eviga natten, att gömma sitt qval,
Far den osälle Frestelsens Ande sin led —
Men i segrande ljuset Försonaren då
Till de sofvande vännerna talade så:
 ”Ja, slumren nu, och njuten glömskans hvila
 En pröfningsdag på himlen snart skall randas
 Då bitter Sorgens kalk för Eder blandas.
 Slumren roligt! — njuten hvila,
 Medan midnattsmolnen ila!” —




VII.

(Står upp och låter oss gå, si den är när som mig förråder.)

 ”Nu stunden är kommen, förrädarn är när;
 Står upp, och hvilan försaken!
 Ack, bedjen och vaken!
 Ej mera vi här
 Församlas på jorden; men der,
 Hos Fadren i eviga friden,
 När lidandets natt är förliden.”

Men medan så de sina uti dalen
Försonarn samlade vid Kidrons strand,
Iscariot, mot en pelar', i portalen
Till ett palats, står lutad. — I sin hand