Den här sidan har korrekturlästs

14

Jag är ju den J söken” — så Han talar,
Och villigt ger åt bojorna sin hand
Han fjättras, ledes bort i deras band, —
Vi Honom återse i magtens salar.




 Oskuld, du Himmelens brud
 Vandrar Du lidandets stig
 Underlig styrka åt Dig
 Delade kärlekens Gud.
 Härlighets sken från det höga
 Ler i ditt tårfyllda öga.

 Stark uti stormen du står
 Trottsande vågornas hot. —
 Tålamod heter din fot,
 När öfver törnen du går —
 Stödjande staf dig är Hoppet
 Under det jordiska loppet.

 Sluter dig fängelsers qvalm
 Där dig förtryckaren lagt —
 Hånar han dig i sin magt
 Dock på din bädd utaf halm
 Frid ifrån himlen nedströmmar, —
 Drömmer du Englarnes drömmar.

 Så när Försonaren gick
 Hotande skaran emot,
 Skälfvande ned till hans fot
 Böjde dem, Oskuld! din blick,
 Under din sköld — vid din sida
 Segra de fromme, som lida.