24
Det underliga deltagande jag kände för denne olycklige,
härledde sig utan tvifvel från den jemförelse jag gjorde
mellan hans och min egen lefnad. Jag kunde icke undgå, att
finna mera christelig resignation uti hans sorg, än uti min;
och i sjelfva verket tycktes han mig lyckligare. Jag irrar
verlden omkring, för att glömma en graf, der min lefnads
alla förhoppningar nedsänktes med den älskade. Han åter
förbidar alltid med stilla hopp en lycklig förändring i sitt öde,
med denna tröst, som aldrig öfvergifver honom: ”Kanske med
nästa post!” — O! hvarföre har jag låtit så långt skilja mig
från min Mathildas graf, dit jag fast heldre borde dagligen
valfärda, med hoppets tröst, liksom han, till postcontoret och
säga: ”Kanske med nästa post!” — Den postiljon jag väntar,
är ju i alla fall dödsbudet, som skall bringa mig min
begråtna bruds helsning, och kallelsen till vår eviga
föreningshögtid.
Jag lemnade W— med föresats, att under mina resor uppsöka Wilhelmina och hennes föräldrar, emedan mig tycktes all sannolikhet, att denne olycklige, med öm och förnuftig behandling, skulle kunna återställas till förstånd och helsa. Men medan jag förberedde detta besök, erhöll jag ett bref från min reskamrat, som qvarstadnat i W— följande underrättelse:
”Den olycklige vansinnige, som vi tillsammans besökte, och hvars öde så mycket intresserade dig, har slutat sitt lidande, och hans dödssätt, som är af verklig tragisk effekt, har dessa dagar blifvit ett samtalsämne i alla kretsar här i staden. Det är någonting uppmuntrande för den dygdige, att se huru dock till slut minnet af en fläckfri vandel och menniskoälskande gerningar, finner en ärofull seger vid menniskovännens graf. Tillika med en af hans ungdomsvänner, besörjde jag om hans begrafning. En hop folk af staden, såsom vanligt, qvinnor och barn, samt några landtmän, som inkommit, hade slutit sig till likprocessionen, och man märkte tårar i någras ögon. Man sade att det var enkor och fattiga bönder, dem han i lyckligare dagar såsom sakförare skyddat för väld och orättvisa, som nu egnade hans minne denna
