Den här sidan har korrekturlästs

64

 
Och jag arma flicka fiker,
Söker skingra saknans mörker,
Varda värmen i mitt sinne,
Vill som våren vänlig vara,
Synas ljus som sommardagen.
Och jag gläds, fast sorgen gnager,
Ler, fast tåren trängs i ögat;
Men min fågel märks dock icke.




10.

Se’n har jag ej frågat mera.


Hvarför är så flyktig våren,
Hvarför dröjer sommarn icke?
Så jag tänkte fordom ofta,
Frågte, utan svar, af mången.

Se’n den älskade mig svikit,
Se’n till köld hans värma blifvit,
All hans sommar blifvit vinter;
Se’n har jag ej frågat mera,
Kännt blott djupt uti mitt sinne
Att det sköna är förgängligt,
Att det ljufva icke dröjer.