EN ROMAN-UNGE.
I.
Medan de vise fäderne, om sommaren år 18..., svettades vid Riksdagen i Stockholm, grälande om Konstitutions-förslager och brännvinsskatt, svalkade sig åtskilliga medlemmar af deras respektive familjer med saltsjöbad och elakt brunsvatten. Till dem, som tagit det sistnämnda partiet, hörde Grosshandlaren och Brukpatronen Jernanders närmaste, qvinnliga anförvandter, d. v. s. hans syster, Sara och dotter, Josephine; hvilka slagit sig ned vid Medevi. Ehuru Mamsell Sara redan uppnått den ålder, då flickor få ett slags heder och värdighet af fruar, och kunna taga yngre af sitt kön under sina vingars skugga; hade Brukspatronen dock, till yttermera visso, försett damerna med ett manligt stöd.
Sedan vi nu gjort Jernanderska familjen till ett slags utgångspunkt för vår berättelse, har den värde läsaren visserligen rättighet att genast få lära närmare känna dess individer; men i alla bildade sällskapskretsar presenterar man folk helst före och efter måltiden, och som ej allenast middagsklockan ljudat, utan gästerna äfven intagit sina, för terminen aflaggda, platser omkring det stora brunnsbordet, vilja vi ställa oss i ett hörn af matsalongen och observera, hvad sig der tilldrager.
Våra Mamseller sutto vid den ena flygeln af, det så kallade, hästsko-bordet. Bredvid den yngre sågs en gammal man, med hvitt hår. I öfrigt voro deras grannar, för det mesta, unga eleganta karlar, hvilka genom liflig konversation,
