Den här sidan har korrekturlästs

96

ställe, och der holländska matroserna blefvo nedhuggna, hade blodbadet varit störst, och liken lågo tätast hopade öfver hvarandra. Gud förlåte dem, som varit orsaken till så mycken blodsutgjutelse, utbrast den upprörde konungen. Med hjertat deladt emellan sådana känslor och glädje öfver segern och öfver fäderneslandets räddning, höll konungen och hans här ute på fältet en högtidlig tacksägelsefest. Derpå fördes tropparna in i det danska, väl försedda lägret.

Huru stor hvardera hären varit, kan nu mera svårligen afgöras, ty olika författare uppgifva högst olika siffror. Troligen voro de ungefär lika starka, utgörande hvardera omkring 11 — till 12000 man; danskarna väl något mera. Lika svårt är, af samma skäl att uppgifva hvarderas förlust. Omkring 9000 döda lågo på fältet. Större delen deribland. utgjordes visserligen af danskar, hvilka dessutom förlorade vid pass 1500 fångar, 56 kanoner, 60 fanor, och standarer samt hela sitt läger med tillhörande tross.

Segrens följder voro ganska vigtiga. Kort efter slaget vid Lund återtogo Svenskarne Helsingborgs slott och längre fram på vintern eröfrade Jan Gyllenstjerna och Hans Wachtmeister Blekingen med Karlshalm och Kristianopel. Vid fälttågets början hade Kristian den femte med lysande här och lysande förhoppningar landstigit i Skåne. Några dagar efter striden vid Lund återseglade han från Landskrona till Köpenhamn med slagna både troppar och förhoppningar. Han hade kort derefter på östra sidan sundet qvar endast Landskrona och Kristianstad. Han sökte dölja sitt nederlag och lät i en af Köpenhamns kyrkor under en slags triumf upphänga några från svenskarna tagna fanor; och lejda tyska tidningar förkunnade segrar, som han skulle hafva vunnit. Men annorlunda uppförde sig fordom Kristian den fjerde i det blodiga sjöslaget vid Femern. Han öfvergaf ej de sina i farans stund. Med blodet strömmande öfver det sårade ansigtet, såg man, hur den gamle kong Kristian stod vid högan mast för att leda och uppmuntra de sina. Hade Kristian den femte på fälten utanför Lund följt detta sin farfa-