uti belöningens minut,
det kan en sten till vrede röra.
Han tar nu tag i Nisses öra
och leder honom från balkongen,
och så mitt herrskap, för den gången
blef representationen slut.
Ridån föll ned, men — grymma ”men”!
det hördes ännu bakom den
hur Nisse fick — det är detsamma,
nog af hans kindben stod i flamma,
och än i tio år, jag tror,
han hvarje dag högtidligt svor:
”Nej förr vill jag då bli gardist,
än bli spektakelmekanist!”
Hvad kan man få för sens moral
ur denna lilla brunnshistoria,
för Vattu-Nisse så fatal?
Jo, kanske duger en — victoria!
J Kungar, Riddersmän, Baroner!
J alla, J, som byggen throner,
— som Tragikern — på — — illusioner;
Månn” ingen sens-moralen gissar?
En varning Nisse åt Er ger.
Gif akt på dem , som tjena Er,
ty verlden vid Er sida ser
så ofta — bara Vattu-Nissar.
Sida:Nordstjernan1847.djvu/139
Den här sidan har inte korrekturlästs