9
och ännu mera min undran. Många af dessa hafva med möda släpat sig dit. Purpurblommor glöda bland isgrå lockar, tulle transparent öfver nedböjda skuldror . . .”
”Tyst kusin, det der är oskönt!”
”Och de unga . . . för min del . . . om jag såge en flicka som jag höll kär, så der fara och fladdra kring salen i famnen på en karl . . . oh! jag skulle förgås af ångest . . . och blygsel! . . . alltså ingen bal, jag afskyr sådana spektakel!”
”Nej hör man! jag tror att kusin har blifvit Trappist sedan i går eller förrgår, då jag sednast såg kusin såsom jeune premier vid en dylik representation!”
Låt mig se, hvad ha vi nu för godt? Aftonmusik i det gröna . . . det är det tillgjordaste i verlden . . . dockspel i grön ram . . . raketer bland blommor. . . blommor bland raketer! — nej pass för mig! jag blir hemma, jag! eller reser jag till Glimsta med ens, Bertram skall ha en vacker syster . . . ”Baccalun!”
”Tänk, jag undrar huru den flicka, som kusin skall komma att hedra med namnet ”inklination,” egentligen bör vara. Hon skall dansa som en sylfid, så att ni kan vara rigtigt stolt åt henne, men . . .”
”Hon skall likväl icke dansa . . .”
Hon skall hafva läst en stor mängd böcker, så att ni kan tala med henne i alla ämnen, och på alla språk.”
”Men en stor mängd skall hon icke hafva läst.”
”Hon skall vara glad och lekande som en gazell, men . . .”
”Tänkande, allvarsam och känslofull som en qvinna.”
”Æterisk som en ande.”
”Men ändå sköta sitt hushåll som en rigtig menniska.”
”Alla karlar skola brinna för henne, men . . .”
”Hon blott för mig!”
”Hon skall vara mild som en dufva . . .”
”Och stolt och eldig som en spaniorska.”
”Skön som Freya sjelf . . .”
”Utan att veta deraf.”
”Och slutligen och hufvudsakligen skall hon lefva och dö för den älskvärde, prisade, oemotståndlige riddaren Sir
