22
Hans inbillning, som nästan alltid sprang förbi målet,
hade tecknat vännens hem med mycket ljusare färger än dem
verkligheten sedan framställde. Den toma salen, de
gammalmodiga möblerna, ensligheten samt framförallt det enformiga
lefnadssättet behagade honom mindre än han föreställt sig.
Han visste att Bertram hade en syster, men af en
besynnerlig nyck kom han sig icke till att fråga efter henne. Vidare
tänkte han på kors-riddaren under stenen, och misstänkte att
Abel icke berättat denna saga utan all afsigt. Från riddaren
föllo hans tankar på äfventyret i kyrkan, hvilket han nyss
förut meddelat sin vän, och af honom fått veta att den
vackra qvinnogestalten var hans aflidna moders bild. Allt
var stilla i huset, endast knäppningen af det gamla vägguret
i salen utanföre lät höra sitt enformiga ljud, samt en
väggsmed, jemte Baronens fickur som låg bredvid på bordet, sökte
med förenade krafter göra ett litet afbrott i tystnaden. Med
en lång förberedande snarkning slog det gamla vägguret
ändtligen tolf. Rullgardinen var nedsläppt och rummet helt mörkt.
I ett tillstånd midt emellan vaka och slummer tyckte han att
en mycket smal ljusstrimma gled fram nedom tapeten. Den
kom icke från någon dörr, ty den smög sig helt tätt intill
väggpanelet och syntes dessutom i en helt annan rigtning.
Baronen försökte en stund, att med tillhjelp af både
theoretiska och praktiska grunder nöjaktigt förklara fenomenet.
Tapeten rörde sig sakta, slutligen öppnade den sig, och rummet
blef plötsligen helt ljust. Uti infattningen af en smal dörr
syntes en qvinnogestalt. Det var samma tafla som han
natten förut sett i kyrkan; sammetssvarta håret, den hvita
drägten, och till och med det ömma, kärleksfulla draget kring
munnen saknades icke, men ögonen voro halft tillslutna. Han
skulle kunnat tro att det var en skönt målad tafla, om icke
ljuslågan fladdrat af och till och bilden i detsamma varsamt
nedstigit från tröskeln. Den gick långsamt framåt golfvet.
Baronen arbetade förgäfves på att lösslita sig ur den
förvillelse, hvaruti han trodde sina sinnen vara inbegripne. Han
reste sig upp och fäste genomträngande blickar på den
underbara nattvandrerskan, som nu stod honom helt nära, så
