Den här sidan har korrekturlästs

28

hända,” fortfor hon småleende, ”som det gick den finske skalden Runeberg, då han af en vän blef förd till en grann trädgård, der han fann allt klippt och skuret efter nyaste mode: Han kände sig helt trång om hjertat och vände skyndsamt derifrån till en närbelägen skog, och först när han befann sig ensam i dess djup, hörde suset i furornas kronor och såg det blåa fältet uppöfver sig, blef han åter till freds, och kände silt hjerta vidgas af fröjd”.

Baronen förnyade sitt förslag med ännu mera ifver och vältalighet. Han doppade alla penslar i guld och purpurfärg samt uppdrog med konsterfarna händer en liflig och förledande målning af de nöjen och konstnjutningar som väntade henne i fall hon lät öfvertala sig till denna resa. Han talade mycket vackert, men afbröt sig sjelf emellanåt, skrattade och slutade med att hvissla några takter ur Dulcamaras parti i ”Kärleksdrycken.”

”När jag jemför alla de der kostliga sakerna med mina egna dagliga nöjen och sysselsättningar, så vet jag nog hvilken jag föredrar,” invände Georgina okonstladt; — ”ni kan skratta åt mig, Herr Baron,.. men jag erkänner att jag icke vill byta med er. Då jag tidigt om morgonen frisk och glad kommer ut i fria luften och ser mig omkring, känner jag mig så lycklig, att jag skulle vilja omfamna hela verlden, och då jag återtar mina dagliga bestyr inom och utom hus samt efter slutadt arbete sätter mig till mitt piano eller mina böcker, eller ännu bättre, då ni, Herr Baron, spelar eller läser för mig ... och slutligen, då jag om aftonen ser er och Abel nöjda och glada, då J trycken min hand och tacken, Gud vet hvarför! ... för denna dagen sägen J! ...”

Georgina tystnade, hennes ögon fylldes med tårar, hon lade handen på sitt hjerta och böjde ödmjukt tacksam sitt vackra hufvud. Baronen följde lätt hennes tankegång, och båda suto tysta en stund i rigtiga högtidskänslor.

”En verklig qvinna!” tänkte han för sig sjelf ... ”Hustru ... moder ... husfru!” ... tillade han djupt inom sig.

Han steg hastigt upp och gick med stora steg fram och tillbaka på golfvet. Georgina hade återtagit sin söm och arbetade under tystnad. Slutligen stannade han framför henne.