Den här sidan har korrekturlästs

34

Georgina lät honom obehindradt taga den från hennes hand.

”Behåll den, om ni behagar, den är mycket enkel, men det har varit min mors vigselring! ...”

”Tack, Georgina!... den skall blifva mig såsom ett sam- vete, när jag icke längre hör er varnande röst...”

”Tack!” sade Georgina tillbaka, med ett varmt ögonkast; han tryckte hastigt hennes hand till sitt hjerta och skyndade derifrån.

Då slädan försvunnit från gården, kastade Georgina sig om sin brors hals och ”gret ett barns friska, häftiga och ohej- dade gråt.




FJERDE KAPITLET.

”Mon corps reviendra pour chercher mon cœur.”

Baron Darling är åter i hufvudstaden, omringad af slägtingar och vänner som alla med en mun äro förtjusta att återse honom. De äldre herrarne finna honom intressantare, de yngre deremot tråkigare än förr. Fruntimren tycka att han, i allmänhet taget, vunnit på sin landtsejour: magrat, fetmat; åldrats, föryngrats; fått färg, bleknat; blifvit treflig, odräglig; muntrat upp sig, blifvit melankolisk; och i följd häraf — vacker! Han är ”inviterad” bittin och sent på matinéer, dinéer, soiréer. Han spisar och dansar, converserar, musicerar och jouerar! ... redan andra dagen gömmer han ringen i sitt skrifbord. Men när han i ensamheten sitter vid sitt piano, äro hans fantasier af en hel annan art än förr. Visserligen ännu bizarra och dunkla, men de förråda en verksam och liflig imagination och en ande, som sträfvar efter klarhet och form. Då och då glimmar en stråle fram och genombryter skuggorna ... det ligger kraft i rythmen af dessa melodier, som helgjutna och sköna framvälla ur detta chaos af upprörda och stormande känslor. Dimmgestalterna ordna sig mer och mer, och såsom Lauras bild, guldlockig och fager, framskymtar öf-