Den här sidan har korrekturlästs

24


Verldsomskaparen.

Snille du eger och kraft; sjelfkärleken begge förlamar,
 när, som en hjelmprydd dverg, jättar du manar till kamp.
Född du dig tror att i stort omskapa din tid och ditt slägte;
 börja i smått med dig sjelf, tiden blott bildar i stort.

Rosen och Fjärilen.

Ungdom och glädje besvika hvarann, likt rosen och fjäriln:
 skönheten vissnar, och straxt älskaren flyger sin kos.
Alle ju minnas vi rosornas tid; dess törniga buskar
 grönska väl än, dock dem fjärilen smeker ej mer.

Olika Kärlek.

Ynglingen älskar med flammande själ, och bekänner sin låga
 dristigt, eröfrar dess pris, kämpar och segrar på nytt.
Verlden för honom är öppen: med bragdernas lysande lager
 kransad, han myrten försmår, gäckas med kärlek och tro. —
Qvinnan förtäres af ömhetens glöd; hon älskar och tiger;
 hånad och glömd, när hon allt offrade, älskar hon än.
Dolken, med kärlekens tårar, hon drar ur det blödande hjertat,
 tyst, med Kariternas flor döljer hon såret, och dör.

Förädlande Sorg.

Suckar af tårar jag blandar med den, som i skuggornas natthvalf,
 krossad af kärlek och sorg sänkte sin vän och sin brud.
Skönt dock njuter hans själ sin förlusts odödliga känsla:
 minnet af sällhet och dygd adlar hans jordiska lif.
Mera beklagar jag den, hvars kalla, förstenade hjerta
 aldrig en vän och en brud älskat, förlorat och sörjt.