42
Och salvor, som fjellåskor, dundra
och kulor slå ned, flera hundra,
i ordnade rotar och led; —
Troféer och fanor bli tagna —
och fiender fångna och slagna
som gräs, uppå blodbestänkt hed.
På vänner och ovänner, skjutna,
och krossade hjelmar — och brutna
Cuirasser är valplatsen rik,
der mellan vakteldar, som blossa,
de hungriga korparne frossa
på sargade menniskolik.
Sen harpor till krigssången ljuda —-
och retande flickor oss bjuda
sorbeten, så läskande sval;
och näktergalns drillar oss tjusa
i skuggan af palmer, som susa
kring källan i doftande dal.
Och eldiga tärnor vi smeka,
så smärta, brunetta och veka,
som Houris i Mahomeths stad.
Med myrten de lockarna sira,
och rundtomkring hjelmarna vira
guirlander af blommor och blad.
Hvar Musulman har sin slafvinna,
så mörklagd som någon Mohrinna
från Granadas lysande år;
som dennas, så svällande rika
hon äger ock former — och lika
så svartlockigt, glänsande här.
