Den här sidan har korrekturlästs

47

 
Fast kejsarns kolonner än rora
sig herrligt, som skulle de göra
mot döden parademarcher blott,
och än stå, som klippor, så stilla
emot våra anlopp — och spilla
ett lif i hvartendaste skott;

Och fast våra tinningar glöda —
och tusen blessurer förblöda
och kindren bli bleka, som snö,
finns ej någon återgång mera —
vi måste vårt anfall doublera,
igenom oss slå — eller dö!

Må Jesus hvar niding fördömma,
som vill undan striden sig gömma, —
som elden och farorna skyr; —
och fader och moder förbanna
hvar feg, som i choquen vill stanna
och fången sig ger — eller flyr!

Marche framåt! fast korparne sjunga
min likpsalm — om någon, J unga!
af eder blir öfver i dag;
så hem till min fosterbygd helsa:
Att lifvet jag kunde ej frelsa;
Men äran, den räddade jag!

I himlen jag skall eder vara
till mötes i afton — och svara
för alla; — Till Allfaders thron
jag hela min linie skall föra
till mönstring — och redo der göra
för mig och min bleka sqvadron!